jag har inte skött mig speciellt bra och jag fattar inte varför alla andra har så bra karaktär... alla utom jag...jag som bestämt mig att bli smal... och slippa bli sjuk!det är ju därför jag vill gå ner i vikt.. för att mamma är sjuk i diabetes pga av den fetma som hon burit på alla år.. jag trodde att om jag skärpte mig och slutade med alla dumheter.. så kunde jag slippa det.... jag vill ju verkligen...mitt mål är inte att bli smal för att bli snygg.. verkligen inte.. det kommer bara som en bonus.. min käre sambo sa vid ett av hans svaga stunder att om jag skulle bli smal så skulle jag lämna honom.. för alla ville ha mig... (kanske inte så klokt sagt om man tänker som en kvinna men jag har lärt mig att när ens man pratar med en får man tänka som en man) iallafall sa jag till honom att det inte var ngn risk för jag vill bli älskad för den jag är.. inte för att jag hur jag ser... dög jag inte som fet duger jag inte som smal..klart man vill att ens man ska tycka om hur man ser ut.. och det gör min man.. om inte annat för han föll för personen Nina.. och älskar henne för den hon är...iallafall.. nu har jag ju testat alla bantnings sätt som finns.. och trivs verkligen med min pulver diet.. men kan inte hålla den.. jag måste ju lära mig att säga nej!pizzor, kebaber, semlor, chokladbitar, chipspåsar.. kommer alltid att dyka upp och fresta.. men jag klarar mig utan...när jag sen är klar.. kommer jag kunna unna mig.. ngn gångmen inte nu... kan jag inte pressa mig själv.. ge detta fyra månader.. och sen är det ju bra.. klart jag inte kommer kunna återgå till gamla vanor sen.. det fattar jag med.. men har man lyckats så vill man säkert inte ha allt det där... för man vet hur lätt det ärfyra ynka månader...mars april maj och juni... jag har ju allt stöd som jag kan få..personal på dietcentrat.. sambo.. vänner.. mamma.. alla vill mig väl.. alla vill att jag ska lyckas.. för min skull!hjälp mig ngn....